themercydisorder - The Mercy Disorder. Mercedes Udnie.

Ibland känns livet så svårt att man inte vet riktigt vad man ska ta sig till. Det känns bara som om man ibland får en tung sten över axlarna och man orkar knappt stå upp, man orkar knappt andas. Det är i såna här fall jag brukade ta överdoser och försökte ta mitt liv. Men det var förr och nu orkar jag inte hålla på sådär längre. Nu har jag skött mig länge och det är jag stolt över. Jag ska klara mig utan sån skit.

Det kan tyckas vara löjligt men Maxi har hjälpt mig upp på fötter igen. Det och att jag ska vara katt- och hundvakt i helgen, ska bli så kul! När jag fick chansen att GÖRA NÅGOT om dagarna så försvann de mörka tankarna för en stund. De återkommer, men sällan. Mycket mer sällan. Jag älskar honom och jag älskar att jag får ha Maxi om dagarna, tack Lotta - I owe you big time! Och att få ha hund och kissemissar ibland gör så mycket för mig, så det är inte jag som ska ha "lön" för det - tvärtom! Hon ger mig livsglädjen tillbaka. Lotta, du är bäst!

Som Emma sa. Eller kommenterade. Jag har gått upp i vikt och sedan jag började med så mycket mediciner som jag gör har livet nästan bara gått nerför. Jag gjorde absolut ingenting i 1 år. Jag hade tappat hoppet och i princip levde på psykmottagningar eller akutmottagningar för mina dumheter. Jag såg ingen mening med livet. Jag började röka, herregud. Vad tog det åt mig? Men frågan är: Hjälper medicinerna eller gör dom en bara beroende och sedan mår man helt enkelt skit och inte kan göra något utav det?

Jag börjar tvivla mer och mer. Jag var så mycket gladare och hade mer livslust innan jag började med mediciner och all skit som det medförde. Jag för 6 år sedan skulle aldrig någonsin sätta ett snitt i min arm eller ta överdoser av lugnande preparat - aldrig!

Jag vet att jag varit med om ett trauma som måste bearbetas. Men att den jäveln skulle ge mig Borderline också, det gör mig så arg inombords. För ingen av mina nära&kära skulle kalla mig för "Borderlinebarn" innan det hände. Efter den händelsen vändes mitt liv upp&ner och jag jobbar varje dag för att det ska vändas tillbaka igen. Det går, om man vill och viljan finns definitivt där.

Ja. Vad ska jag göra? Vad ska jag ta mig till? Det ska jag ta med min psykolog imorgon. Jag börjar tröttna på detta. Att ha ett ord på vad som är fel känns bra men hur kul är det att leva med Borderline? Har jag den stämpeln livet ut nu?

En gång hundmänniska - alltid hundmänniska. Här jag och Jack strax innan flytt till Skövde. Än en gång - kolla vad smal jag var? Detta innan medicinstart.

VAD FAN DÅ. GAH, WHY MAN, WHY!?!?!?!? Läs detta;

"Viktig information om något innehållsämne i Leponex

Leponex innehåller laktos. Om du har fått informationen från din läkare att du inte tål några sockerarter, prata med din läkare innan du tar Leponex."

 

Och jag är laktosintolerant ..... DAMN IT. Nu ska jag tjura.

Ja, varför är jag så lycklig över beslutet att man ska sätta in Leponex på mig? Well. Ena orsaken är att mobila teamet en dag sa till mig att den skulle hjälpa mig. Andra orsaken är att jag verkligen tror på gamla beprövade mediciner. Detta skrämmer mig aningens däremot;

"Informera din läkare omedelbart innan du tar nästa Leponex tablett:

- om du får tecken på förkylning, feber, influensaliknande symptom, halsont eller någon annan infektion. Du kommer då genast behöva ta ett blodprov för att kontrollera om dina symptom har samband med ditt läkemedel.

 

- om du har en plötslig snabb ökning i kroppstemperatur och stela muskler som kan leda till medvetslöshet. Det kan vara en allvarlig biverkning (malignt neuroleptika syndom) som kräver omedelbar behandling.

 

- om du har snabba och oregelbundna hjärtslag, även vid vila, andningssvårigheter, bröstsmärta eller oförklarad trötthet. Din läkare behöver undersöka ditt hjärta och om nödvändigt omedelbart hänvisa dig till en hjärtspecialist.

 

- om du är illamående, kräkning och/eller har bristande aptit. Då behöver din läkare kontrollera din lever.

 

- om du har svår förstoppning. Din läkare kommer att behandla detta för att undvika senare komplikationer."

 

Information från fass.se

 

 

Under 18 veckor kommer jag få ta blodprover en gång i veckan. Det skiter jag i, jag ska bannemig testa Leponex. Jag tror så förbaskat mycket på den och om det är bra eller inte vet jag inte, men jag vill att det ska funka so bad att jag tänker göra allt för att det ska gå så bra som möjligt. Nålrädd eller inte (det börjar gå över helt) - jag ska. Jag brukar tåla mediciner så varför skulle jag inte tåla Leponex?

Detta suger dock;

"Drick inte alkohol under behandlingen med Leponex. (DAMN IT!!)

Informera din läkare om du röker (Good for me, jag som slutat!) och hur ofta du intar drycker med koffein (kaffe, te och Coca cola) Plötsliga ändringar i dina rökvanor eller koffeinvanor (No more Burn for me then .. *boho*) kan också ändra effekten av Leponex."

 

 

"Leponex kommer definitivt att hjälpa dig, din stackare!"

Borderline-personlighetsstörning (ungefärlig betydelse: gränsland), i dagligt tal endast borderline [’bo:ɖɘɭajn], är en personlighetsstörning

Det främsta problemet för dessa personer är deras emotionella instabilitet och svårigheten att reglera sina känslor. De känslomässiga problemen leder till svårigheter att bete sig på ett fungerande sätt, vilket i sin tur leder till relationsproblem och svårigheter att skapa en stabil självkänsla.

Patienter med Borderline-personlighetsstörning har stor samsjuklighet - de är för det mest allvarligt deprimerade och lider ofta av andra psykiska problem som posttraumatisk stresstörning, social fobi, ätstörningar, tvångssyndrom och panikångest. Deras liv präglas av desperation. De blir lätt missförstådda och uppfattas som besvärliga och manipulativa av sin omgivning.

Termen borderline myntades i början på 1900-talet. Personer med psykiska problem kategoriserades då antingen som neurotiska eller psykotiska. Eftersom borderlinepatienter inte tycktes passa helt in under någondera av kategorierna togs benämningen borderline (av engelskans ord för gränslinje) i bruk. Trots att denna uppdelning inte längre är aktuell har ordet borderline på många håll bibehållits, bland annat i den vanligast förekommande diagnosmanualen för psykiska störningar, DSM-IV. Vissa anser att en lämpligare benämning är emotionellt instabil personlighetsstörning, och detta begrepp används i WHOs klassifikationssystem ICD-10.

De diagnostiska kriterierna för borderline-personlighetsstörning enligt DSM-IV lyder som följer: Ett genomgående mönster av påtaglig impulsivitet samt instabilitet med avseende på mellanmänskliga relationer, självbild och affekter. Störningen visar sig i ett flertal olika situationer och sammanhang från tidig vuxenålder och tar sig minst fem av följande uttryck:

1. gör stora ansträngningar för att undvika verkliga eller fantiserade separationer
2. uppvisar ett mönster av instabila och intensiva mellanmänskliga relationer som kännetecknas av extrem idealisering omväxlande med extrem nedvärdering
3. uppvisar påtaglig osäkerhet och instabilitet i självbild och identitetskänsla
4. visar impulsivitet i minst två olika avseenden som kan leda till allvarliga konsekvenser för personen själv (till exempel slösaktighet, sexuell äventyrlighet, alkohol-, medicin- eller drogmissbruk, vårdslöshet i trafik, hetsätning, kaotisk livsstil).
5. uppvisar upprepat suicidalt beteende, suicidala gester, suicidhot, eller självskadande handlingar
6. är affektivt instabil, vilket beror på en påtaglig benägenhet att reagera med förändring av sinnesstämningen (till exempel intensiv episodisk nedstämdhet, irritabilitet eller ångest som vanligtvis varar i några timmar och endast sällan längre än några få dagar)
7. känner en kronisk tomhetskänsla
8. uppvisar inadekvat, intensiv vrede eller har svårt att kontrollera aggressiva impulser (till exempel ofta återkommande temperamentsutbrott, konstant ilska, upprepade slagsmål)
9. har övergående, stressrelaterade paranoida tankegångar eller dissociativa symptom.

En person med egentlig depression eller bipolärt syndrom stannar ofta i samma humörläge i flera veckor, men hos en person med borderline-personlighetsstörning skiftar humöret betydligt snabbare. Intensiva utbrott av ilska kan snabbt avlösas av ångest eller depression inom loppet av en dag, ett par timmar eller till och med ett par minuter. Under dessa utbrott och humörsvängningar kan vissa personer skada sig själva, till exempel genom att skära sig, slå sönder saker, nyttja droger eller alkohol. Personen har kognitiva problem och en störd bild av det egna jaget. Detta leder till många hastiga, och kanske ej så övertänkta beslut om byte av karriär, jobb, sexualitet, vänskap och värderingar. Vissa personer med borderline kan också se sig själva som helt igenom värdelösa eller direkt onda. De kan ofta känna sig missförstådda eller illa behandlade. Känslor av att vara uttråkad, tom inombords och utan uppfattning om vem man egentligen är, är också vanliga. Sådana symtom är som mest påträngande när personen känner sig isolerad, ensam eller utan stöd i det sociala livet. Detta kan resultera i en nästan desperat jakt på att slippa vara ensam. Ironiskt nog är det denna aggressiva "klängighet" vid andra som utlöser de konflikter som får omgivningen att lämna personen. Dock är detta endast en generalisering, då andra personer med borderline istället kan välja att dra sig undan.

Personer med borderline har ofta ett mönster av instabila sociala relationer. Medan de kan utveckla intensiva - men stormiga - förhållanden, är deras attityd till familj, vänner och partner ofta instabila. Synen på andra kan växla snabbt mellan absolut idealisering och total nedvärdering. På så sätt kan ett intensivt förhållande, med stor tillit, snabbt uppstå. Men när separation hotar, inbillad eller verklig, kan förtroendet mycket snabbt övergå i ilska eller ett totalt avsägande av relationen. Detta kan förvåna den person som drabbas, eftersom de ofta har svårt att förstå vad personen upplever som ett hot om separering. Denna rädsla för att bli övergiven kan ha att göra med personens svårighet att knyta känslomässiga band med närstående, något som särskilt visar sig då den viktiga personen inte är direkt fysiskt närvarande. Frånvaron av denna närhet skapar en känsla av tomhet, och att vara värdelös. Om personen känner sig övergiven eller sviken kan risk för självmordsförsök eller annat självdestruktivt beteende inträda.

En patient med borderline-störning uppvisar ofta ett impulsivt beteende när det gäller pengar, mat och sex. Borderline-störning uppträder ofta tillsammans med andra psykiatriska problem, särskilt bipolära sjukdomar, depression, ADHD, ångestsjukdomar, fobier, missbruk, ätstörningar och andra personlighetsstörningar.

Statistik visar att 10-15% av alla borderlinepatienter dör som ett resultat av självmord. Risken ökar ytterligare när andra diagnoser uppträder hos samma patient, som till exempel borderline-störning och ADHD. Om en patient har borderline-störning i kombination med missbruk är risken för självmord så hög som 60%. Närstående till en patient som diagnostiserats med denna störning har rätt till klar och tydlig information, så att de kan stötta personen. Riskfaktorerna kan reduceras genom en korrekt ställd diagnos och därmed följande behandling, ofta med familjen inblandad. Den som lider av borderline-störning behöver ett starkt kontaktnät runt sig för att ge stöd. Detta är dock inte det lättaste, eftersom personen ofta har stora svårigheter i nära relationer, vilket sätter stor press på de närstående som ofta blir drabbade av/indragna i personens sinnesstämning, utåtagerande och destruktiva beteende.

Borderline personlighetsstörning konstateras tre gånger så ofta hos kvinnor som hos män. Vad det beror på är inte känt. Vissa forskare menar att många män med diagnosen antisocial personlighetsstörning egentligen har en borderlinestörning.

Information från: wikipedia.se

Posttraumatiskt stressyndrom, PTSD (Post traumatic stress disorder på engelska) är ett ångesttillstånd till följd av en svår händelse eller chockartad upplevelse. PTSD karaktäriseras av återupplevanden ("flashbacks"), undvikande av det som påminner om händelsen, och överspändhet.

 

PTSD är en relativt ny diagnos: den inkluderades i det amerikanska klassifikationssystemet DSM-III 1980 och i WHO:s klassifikationssystem ICD-10 1992. Diagnosen är också en av de mera ifrågasatta. Ersättningskrav från bl.a. veteraner från Vietnamkriget och debatten om falska minnen har bidragit till detta.

 

PTSD definieras psykiatriskt med amerikanska diagnoskriterier DSM-IV enligt A till E:

Händelsen eller traumat är det första kriteriet och innebär att den drabbade personen:

• A1. upplevt, bevittnat eller konfronterats med en händelse eller en serie av händelser som innebar död, allvarlig skada eller hot om detta, eller ett hot mot egen eller andras fysiska integritet.
• A2. reagerat med intensiv rädsla, hjälplöshet eller skräck.

PTSD yttrar sig på en rad olika sätt. Enligt DSM-IV är symtomen av tre olika slag:

• B. Återupplevandesymptom där personen återupplever händelsen i mardrömmar eller plågsamma minnesbilder dagtid, s.k. flashbacks. Återupplevandet upplevs inte sällan av den drabbade som att händelsen utspelar sig ånyo och karaktäriseras av starka sensoriska kvaliteter, t.ex. lukt- och hörselintryck.
• C. Undvikandesymptom där personen försöker undvika tankar, känslor, platser, händelser mm som har med händelsen att göra vilket kan leda till isolation. Undvikandet kan visa sig i en oförmåga att minnas viktiga delar av händelsen och minskat intresse av att delta i viktiga aktiviteter. Personen kan också få en känsla av likgiltighet och främlingsskap inför andra människor och ha begränsad förmåga att hysa varma känslor till sina medmänniskor. Upplevelsen av att ens framtid är kort är också ett symptom. Behovet av att undvika kan leda till missbruk, anorexi och/eller självstympning.
• D. Överspändhetssymptom med irritabilitet, lättskrämdhet, vredesutbrott, överdriven vaksamhet och sömnsvårigheter.
• E. Duration Symptomen ska enligt DSM-IV varat i mer än 1 månad. Om tiden från händelsen är mindre än en månad kan diagnosen akut stressyndrom vara aktuell. Om symtomen varat i tre månader eller längre används beteckningen kronisk PTSD: om den drabbade lidit av symtom i en utsträckning som kvalificerar för PTSD i mer än tre månader är det relativt ovanligt att symtomen avtar spontant, varför beteckningen kronisk PTSD anses vara meningsfull ur diagnostiskt hänseende.
• F. Funktionsnedsättning Orsakat signifikant lidande eller försämrad funktion i arbetslivet eller i övriga sociala livet.

Information från: Wikipedia.se

Nu om mina diagnoser, för de som är intresserade och kanske t.o.m. kan relatera till mig. Enjoy!