Iih pirrigt!
Nu ska jag komma till den punkt då jag ska berätta vad det är som pirrar så. Jag fick nämligen ett smärre ryck typ .. nyss? Jag fick en flashback från när min storebror hämtade mig i skolan. Jag var så liten då! Men jag minns det som om det vore igår. Han frågade efter "Emma" och vid det laget hette jag Emilia i förnamn (och Mercedes i andra) och detta skapade förvirring i den redan stökiga klassen. Vad kan jag ha gått i för årskurs? Typ, 4:an? Gosh, long time ago.
Anyway! Jag började tänka och fundera. Djupt och innerligt. Och vet ni vad jag gjorde? Jag skrev till min storebrors flickvän på Facebook och försökte formulera ett vettigt meddelande. På ett eller annat vis fick jag fram detta trots mitt darrande på fingrarna (galet vad en liten småsak kan göra en så nervös, fan han är mitt kött och blod!!):
Nu kom inte hela med -.- men resterande (suuuperintressanta mening) var "Kram på dig och hälsa Elias, Noel, Miles och självklart till brorsan!". Och självklart gillade storasyster Jessica detta ;) Och svar fick jag! Snabbt också! Och jag fick en underbar komplimang om my looks, brorsans nummer och självklart lite chitchat efter att inte ha setts eller pratat på hundra år! Varför gör man så mot familjen egentligen? Bara struntar i att hålla kontakten och låter det förbli så år efter år? Nej detta skall få en ändring! Jag ska messa eller ringa storebrorsan så fort jag får häcken ur (IDAG!! MÅSTE!) och återförenas med en del av mitt släkte som illa nog fått dö ut under somliga omständigheter. Min pappas sida måste vara känd för att vara den mest struliga släktet som finns .. Men jag älskar dem alla ändå! För så är det right? Man ska älska sitt eget kött och blod. Jag tycker det, eller ja, jag vet inte. Lämnar den kommentaren osagd. Ni som är älskade av mig, ni vet det. Nu slutar jag skriva för den här diskussionen kan spåra rejält ..
Tycker i alla fall det ska bli jättespännande det här med Nicke! Ni alla får hålla tummarna och så återkommer jag självklart med update om hur det gick sedan!
