Vi går mot ljusare tider - hoho Merc är efter. Vad jag menar är att saker och ting börjar lösa sig. Jag fick min första ApoDos idag och höll på att börja böla, den är enorm! Så hade de delat för två veckor och inte en i taget som min läkare beordrat. "Du får inte ha två veckos medicin hemma, det är för mycket". Sagt är gjort och jag tror på detta även om jag känner mig tusen gånger mer handikappad än vad jag redan är. Men men, jag vill inte längre ta mitt liv. Det är so last year.

Mer om idag då, min smockfullt-schema-dag. Jag följde med syrran och gjorde hårförlängning i Sätra. Det blev sjukt snyggt, nästan så man blir lite avis .. Nejnej, extentions är history för mig. Inget emot extentions men mitt tunna hår slits rejält bara av clipsen också och naturligt är faktiskt snyggt också, Merc langar egokick. 

Sedan gick vi till vår storasyster Kim som lät oss sola hos henne på solariet på hennesa bekostnad, man tackar för den systeryster. Har saknat dig! Well även syrran solade för första gången i sitt liv. 18-årskris som mamma säger. Först långt hår sen solarium, var ska detta sluta?

Efter detta hämtade pappa upp oss med Donny som var med oss på Indiska och åt lunch. Innan det tog vi en sväng till sjukhuset för att hämta mediciner men tror ni att jag fick dem? Icke sa nicke, det var krångel med ApoDos så jag fick återkomma. Efter lunchen, som proppade min mage full, så åkte jag och syrran hem till Spånga.

Men icke varade lugnet länge inte. Nu var det dags att hoppa på bussen och möta Jockis för att hämta min ApoDos. Äh vad tråkigt detta inlägg blir, kortfattar resten. Sickla Apoteket, stan möta Manne och Joakim, jobb, hämta meds och sen hem då. Eller hem och hem, typ. Till Jockis familj i alla fall.

Så jag lär somna ovaggat ikväll. Men först ska jag hålla mig vaken tills älskling kommer hem med en miljon i pokervinst. Har alla haft en sån hektisk dag i hettan som mig?

Läste i en gammal väns blogg om vänner som förändrat sig till det negativa och hur patetiskt det var. Jag undrade om jag skulle skratta eller gråta, hur patetisk är inte hon då? Kan hon ens ha kallat sig för vän ever?

Jag gillar inte att skriva när jag är ledsen men det är ett sätt att ventilera mig och det får mig att tänka efter och börja om i tankebanorna, jag mår dvs bättre av detta. Sen om man vill läsa eller tycka till om det så fine - men gör det i din ensamhet tack.

Tror ni jag gillar att vilja ta mitt liv ibland? Tror ni att det är kul att skriva om tider som tynmger en så tungt att det knappt går att stå upprätt? Det är bara sjukt. Sjukt. Nu är jag arg och ska somna arg och jag hoppas du får ett åskmoln över dig imorgon.

Jag vill inte ha medlidande, jag vill ha förståelse för livets tunga dagar. God natt.

Är så sjuuuukt taggad att det finns inte! Jockisen fick sitt antagningsbesked igår och han kom in på skolan i Bollnäs! Lilla skithåla men jag tror vi kan ge staden ett litet lyft. Who knows, vem är den största bloggerskan i Bollnäs liksom? I will beat her down (okay det där lät som ett hot, menar faaktiskt i bloggstatistik). För visst följer ni alla med oss till lilla Bollnäs? :D

Kan inte förstå hur Jockis kunde vara så lugn när han ringde och berättade den goda nyheten för mig. Hade jag inte respekterat Emmas familj så skulle jag hoppa runt och skrika rätt ut, hahaha. Well, vad händer med mig då? Jag ska bli housewife och laga gourmetfood tills älskling kommer hem från skolan varje dag. Mjaaeh, inte riktigt. Jag ska (om jag kommer in, HÅLL TUMMARNA PEOPLE!) plugga vidare till undersköterska i Gävle eller jobba tills vårterminen startar och jag kan läsa distans i Bollnäs. Sounds good? I think so! Så alla goa raringar till vänner och forna vänner som vill ha sista chansen, nu får vi spika upp ett datum för att ses innan vi sticker iväg. Komsi komsi to mama gullungar, I love you! Nu ska jag kolla Bollnäsjobb ..

Soon we'll be bollnäsbobosar  :D

Det hände igen som vår kära Brittan kallade det för. Min uppdatering har varit åt h*lvete (ursäkta språket) men men men men jag har mina anledningar! Nu har jag fått börja jobba igen och innan det var jag nyopererad och behövde tröst hos älskaling nästan varje dag. Däremot mådde jag prima skinka igår och sov över hos Emma. Vi har en ny thing going on, mer om det när allt är klart! (...)

Idag på jobbet så prickade jag in en hemsk dag. Men som den sjuksköterska jag snart är tog jag det cool och allt slutade på bästa sätt. Med all respekt för min kära tantalora så håller jag tyst om vad som skett och inte skett. 

Nu sitter jag hemma hos Jockisen och väntar på bättre tider, dvs när han kommer hem från hans hard work work. Dvs om cirkus 3 timmar, seegt. Får sitta vid datorn och slöa eller ta en powernap. Nice!

Vi är vakna. Har inte sovit allt för länge ändå eftersom jag vaknade med jordens magont. Det gick över med lite Ipren så det är ingen fara på taket. Så ni vet, höhö.

Ville egentligen inte säga något speciellt så kan passa på att hälsa välkomna hem till Robert och Mathilda som rymde från mig och Ashbaponkis till Ungern i en vecka, boho we will remember that! Sedan kan man ju faktiskt gratta kronprinsessan och hennes leende pojkvän prinsen till bröllopet, det var vackert. Good luck to ya'll!

Glömde publicera (daah typiskt mig!). Kolla vilken fin header jag fått! Tack älskling, nu ska jag krypa upp på loftet och pussa massor på dig som skrev det söta inlägget också, haha. Natti!

Fy tusan vilken sämst bloggerska jag är. Well, jag har inte mycket att skylla på mer än den gamla hederiga latheten. Nyopererad och nyförkyld men lika gla' ändå. Väntar just nu på min awesomedude till pojkis. Den mastern som gjort min nya fina header, visst är han duttig min lille snuttegurka? Naw .. Snuttigt så det blir nästan för sött.

Kan i alla fall ta och visa lite bilder från dagarna som varit. Jag har nämligen varit ganska duktig på att ta med min kamera i alla fall!

lol Elskar jokis :Pp <3

Jag är sämst på att blogga numer, sorry. Nu blir det en superrevy av vad som skett i mitt liv sedan sist!

Igår åkte jag till Emma på Karlaplan och passade världens goaste Pasha och Disney. Hund och katt, haha. Blev en mysig middag framför tv:n också. Myspys! Mysfaktorn steg en stor aning till kvällen där Jockis kom över och sov med mig, hihi. Det är nästan läskigt hur myckt jag älskar den där killen alltså. Love to you darling!

Idag sov jag och älskling ut, minst sagt. Tid tänker jag inte skriva för det är nästan pinsamt för att vara jag .. Well, småprat så här i bloggen är tråkigt. Vill blogga kul och tro mig, jag jobbar på det. Det är bara så mycket nu. Får inte förglömmas! Träffade Maggan idag också, wiie! Längesedan! Min vän, love to you hun'! Och så klart till Emma med <3 men nu småpratar jag igen, ludder ludder sömnmedicinen yttrar sig.

Äh, här kommer lite bilder istället, de säger mer än tusen ord - right?

Damn it! Hittar inte kabeln till kameran och ögona slocknar snart. Får fixa imorgon! Operation imorgonbitti kl. 07:20 så jag ska upp 05. Med andra ord - natti natti peeps!

En ny vecka och nya tag. Ber om ursäkt om dt tidigare inlägget upprörde vissa. Jag mår mycket bättre nu, så är det att leva med Borderline I guess.

Nu ska jag in och äta paj med syrran och sedan åka iväg till min älskade vän Emma och tillbringa dagen med voffsingar - mysfaktor 100! Ska ta med kameran och försöka få massa fina bilder. Apropå voffsingar så ska jag anmäla mig och Jack ikväll .. guess to what? ;)

Nu skynda så jag hinner med bussen om en halvtimma! Nås på mobilen hela dagen och svarar på comments senare när jag är hemma igen  :))

Edward Maya & Vika Jigulina - Stereo Love

Du kommer aldrig mer bli dig själv.

Orden ekar i min skalle. De har så rätt, att en låt kan påminna en om så mycket negativa saker. Nu ska jag inte vara den som deppar men helt ärligt - hur svårt ska livet vara?

Jag har världens bästa och förstående pojkvän. En stöttande underbar familj och en hel och frisk syskonskara. Jag har vänner som skulle gå över lik för min skull. En hel sjukhusstyrka som följer varenda steg jag tar och håller mig uppe när jag trillar i gropar, och ändå är jag inte lycklig.

Jag har mina stunder när jag mår på topp och tänker att livet leker, men sedan kommer guppen i min väg som drar ner mig i fördärvet. Jag har haft ångest som nära kvävt mig och jag har ständigt en oro för framtiden och huruvida jag kommer lyckas eller inte i livet.

Det är inte friskt och det vet jag. Det är bara hjärnspöken som säger åt mig att Jocke är otrogen och att min framtid är en total katastrof. Ändå tar de över mig så lätt.

Damn it. Det är skönt att skriva av sig ibland ..

Väntar febrilt efter min nya header. Jockis skyndaaaao! Bloggsuget suger när designen inte är fulländad  :<

Efter en underbar brunchbuffé på vårat stamställe Hasselbacken (så mycket vila blev det, haha), med pappa och lilsis', så hamnade vi som alltid på gokartbanan i Västberga. Lite kul var det att då springa på Marcus som tydligen jobbade där, en av mina närmsta vänner från Bromma gymnasium!  :)

Well, speeding cars och superkul som alltid. Någon som vågar utmana mig på ett par varv?  ;D

Helt slut sedan gårdagens festligheter och nu ska jag vila. Mer senare. Söndag är vilodag, mmm vilaaa.

Nu sitter jag i Jockes nystädade rum och känner mig duktig. Och vad glad han kommer bli när han kommer hem!  :D Stoor skillnad, skulle egentligen ha tagit för- och efter bild.

Nu är det dags för partyplanering och röjning för att få Jockes mammas och mans hus att se ut som en krog. Kul idé tycker jag, haha. Över 100 personer kommer och sprit finns för 25 000 kronor. Galet? Ja en aning, men jag tror att trots det kassa vädret så kommer vi ha superkul!

Nu tillbaka till hjälpredarollen :)) Ha en bra kväll! Uppdaterar med bilder imorgon.

Nu sitter jag hos min älskade soulmate och väntar på att han ska ha duschat så han kommer hit ren och phin och pussar på lilla mig, hihi  :))

Headern kastade Jockis ihop i all hast med löfte om en helt ny superduperawesomeness-header när han får tid och har hämtat inspiration osv. Min framtida grafiska designer ska med andra ord slå sitt kloka huvud ihop (.. med vem? Hm) och reda upp min blogg så den får en fresh start. Men jag smygstartar lite i alla fall bara för att jag saknat bloggen så mycket. Geekvarning?

Namnet, well. Jag har ju en "disorder" och Nadia (var håller du hus numer by the way gumman?) i min gymnasieklass älskade att kalla mig för Nurse Mercy eftersom jag i framtiden ska bli sjuksköterska. Någonstans i de banorna tänkte jag och pang! Där var det. Töntigt eller inte, men jag kinda gillar'e.

Som ni ser är jag rätt osammanhängande i min text. Detta skyller jag dels på att jag bara är sån och dels för att jag är trött, höhö.

Nej nu vill jag att pojkisen ska ut ur duschen! Jag är puss-sjuk.

"Mercedes, du har vårdats inskriven här vid **** SPE avdelning 32 och 31 100315 till 100611. Du inkom pga att Du hörde inre röster som uppmanade dig att ta ditt liv samma kväll klockan åtta. Du hade också haft lite synhallucinationer. Dessa förvärrades något under början av vårdtiden. Du genomgick utredning med noggrann neurologisk status, datortomografi av hjärnan och EEG, allt utföll normalt. Du valde i april att berätta för din mamma och styvpappa **** att du för 3 år sedan blivit ****, och att Du sedan dess dygnet runt besvärats av återkommande plågsamma tankar kring detta. Dessa tankar finns fortfarande, men kommer inte lika ofta. Vi misstänkte att en del av den hallucinos Du led av berodde på medicinen ****, som du haft sedan årsskiftet 2009 - 2010. Och succesivt har, efter utsättandet av denna medicin och Ditt succesivt förbättrande mående, nu helt röster och synhallucinationer försvunnit. Du har här erhållit diagnoserna Emotionellt instabil personlighetsstörning och PTSD.

Du har knytit an till ****'s öppenvård och har sedan april haft regelbundna samtal där. Vi har diskuterat din boendesituation, och ett tag övervägdes boende på ett behandlingshem. Detta då Du kan ha svårt att vara ensam nattetid.

Planering
Du utskrives nu till din pojkvän Jocke, som bor hos din mamma **** med dennes sambo ****. Du experimenterar parallellt lite med att bo i en stuga som står på din mammas och dennes nye man ****'s tomt i ****. Du har blandade känslor för boendet där, och som det ser ut nu klarar du inte att sova ensam där.

Du har fortsatt samtalskontakt med **** i ****, ett samtal i veckan. Du kommer i eftermiddag att få träffa dr **** där. Denne ska hjälpa dig så att du får dina mediciner som ApoDos. På **** bestämmer man hur ofta Du ska hämta mediciner hos dem. De senaste två åren har Du tagit för mycket tabletter, "intoxikerat" dig, och behövt vårdas på observationsavdelning på akutsjukhus. Du och Jocke kommer förmodligen att flytta ut i landet någonstans för studier till hösten. **** får då remittera dig till psykiatrisk klinik. Du ringer **** mobil psykiatri på tel **** i händelse att Du mår akut psykiskt dåligt. De ringer dig imorgon förmiddag för att stämma av .."

Välkommen till min nya blogg! Här ovan har ni min nya milsstolpe. Jag blev idag utskriven efter vad ni kan läsa, 3 månader, på psykiatrisk slutenvård för min Borderline, självskadetankar, hallucinationer och vad som sedan poppade upp under vårdtiden - PTSD. Min blogg är till för mig själv att om 10 år kunna se tillbaka och se vad som skett sedan dess och skratta åt mina tuffa tider som jag fått utstå senaste dryga 2 åren. Självklart censurerade jag lite namn och detta för respekt till mina närstående. Jocke får stå ut med att synas på bloggen, höhö.

Men bara depp skall det inte finnas här inte. Jag finner mig i min nya sits och ska göra allt för att leva ett så normalt liv det bara går. Jag bloggar nästan aldrig om dessa tråkiga saker utan brukar babbla på om allt mellan himmel och jord. Men deppar jag så deppar bloggen, så är det bara. Men det är sån jag är och det är som sagt skrivet för min egen skull så det spelar ingen roll. Oj, vad kaxig man kan låta, höhö. Jag är sneel, det kommer ni alla få se, ska ni se! (Mina meningar är inte alltid helt OK, men det bjuder jag på).

Nu ska det sminkas lite inför träff med pojkvännen och hjälp hos honom inför partyparty imorgon. Ska bli superkul! Mer om det sen. Designen ska jag se till att trixa till, men det hinns inte med just nu. Ha en bra kväll allihopa! Och innan jag glömmer bort det; Tack till personal på sjukhuset, alla goa nya vänner och anhöriga, "gamla" vänner och alla som stått upp för mig och stöttat mig under en av mitt livs värsta perioder. En stor kram till er alla!